Första gången jag träffade Nicklas var år 2005 i Kläppen. Det var faktiskt tack vare min före detta bästa vän Olivia. Vi var på skidsemester. Jag blev redan då lite svag för honom. Trots att jag var så liten. Jag minns att jag åkte skidor med N hela tiden. Det lovet blev inte riktigt som jag hade tänkte mig precis. Inte visste jag att han skulle dyka upp. Jag trodde bara att skulle umgås med min bästa vän. Vi hade en riktigt fin vecka tillsammans. Men tiden var inte rätt för oss då. Vi sågs igen år 2009 den 31 Januari och mitt hjärta börja slå.

Innan vi träffades igen höll vi kontakten genom sms och msn. Jag var egentligen inte redo för en kille. Jag hade blivit lämnad och lämnad så jag behövde en pause från förhållanden. Så han blev min vän under en längre tid. Vänskapen mellan han och mig växte och växte. Tillslut ville jag verkligen träffa honom och han mig. Vi möttes på stora torget i Västerås. Han stod och väntade på mig. Jag minns hur nervös jag var. Moa, min bästa vän hade hjälpt mig att bestämma kläder dagen innan. När jag gick emot honom kändes tiden så långsam. Som en film i slowmotion. Han var så fin. När vi pratade med varandra kändes det som att vi känt varandra i flera år. Det var helt naturligt att ta hans hand i den kalla vintern. Som att jag hade varit hans för länge sen. Kyssen jag gav honom var ingen chansning. Den kom helt naturligt. Ändå var det bara dag ett i vårt liv tillsammans.

Jag var bara 14 år när jag mötte min stora kärlek. Jag var bara 14 år när jag gick in i ett distansförhållande. Jag var försiktig med att säga de tre små orden: jag älskar dig. För jag visste inte riktigt vad kärlek var. Jag hade använt de orden förut. Alldeles för många gånger utan att veta vad det innebar. Så jag var riktigt försiktig. Aldrig ville jag bli sårad igen.

Men det kändes så rätt efter några månader. Jag hade liksom aldrig känt så för någon annan som jag kände för honom. 7 Mars 2009 sa jag att jag älskade honom. Och aldrig har jag sett en kille så lycklig.

Jag var bara 14 år och nu är jag 16 år. Idag skulle det varit vår 2 års-dag. Oavsett hur ont det gör att han lämnade mig så måste jag försöka gå vidare. Efter att ha skrivit den här texten så känns det lite lättare att lämna det här kapitlet bakom mig. Jag kommer alltid minnas Nicklas som min första STORA kärlek. Jag hittade mig själv genom honom.

---